Leva med fetma

En person som har ärvda gener för att utveckla övervikt och fetma är mer sårbar för sociala, beteendemässiga, kulturella och samhälleliga faktorer som gynnar fetma. Idag har vi exempelvis stor tillgång till mat i miljön och många av oss stillasittande arbeten.

Det är viktigt att komma ihåg att personer med övervikt skiljer sig från varandra och att det är svårt att dra generella slutsatser om psykologiska upplevelser. Dock har man sett att övervikt, utöver de medicinska riskerna, påverkar livskvaliteten. Detta särskilt hos kvinnor och individer med svår fetma. Dagens samhällsideal och omgivningens reaktioner kan göra det svårt att leva med övervikt och kan vare en grogrund för mental ohälsa. I studier har man sett att upplevelse av diskriminering och mobbning av såväl arbetskamrater, vårdpersonal och anhöriga är vanligt.

Många personer med fetma upplever att försöken att gå ned i vikt och kampen mot vikten upptar hela livet. I väntan på att gå ned i vikt hamnar ofta livet på hatthyllan. ”När jag har gått ned i vikt då vill jag…”. Vetenskapliga utvärderingar visar att det är möjligt att gå ned vikt genom exempelvis förändring av kostvanor, kognitiv beteendeterapi eller genom läkemedel. Problemet är att de flesta som har deltagit återgår till ursprungsvikten inom fem år efter avslutad behandling. Personer som lider av fetma kan många gånger skriva ned oändliga listor med metoder som de har prövat. Som en person uttryckte det “Jag har gått ned 200 kg sammanlagt och ändå är jag överviktig”.

Troligtvis beror svårigheter med vidmakthållande av viktnedgång på en mängd komplexa fysiologiska och psykologiska faktorer i samspel. Då fetma orsakas av såväl arv som miljö, så kan det behövas ett helhetsperspektiv även i behandlingen, där man tar in alla aspekterna. En del forskare lyfter även betydelsen av att inte bara ha viktminskning som mål utan även att öka hälsosamma beteenden, påverka upplevelse av stigmatisering och livskvalitet.

Psykologisk behandling
I dagsläget ses beteendeterapi som effektivt för individer med fetma, då det ger bättre viktstabilitet än andra psykologiska behandlingar. De flesta beteendeinriktade behandlingarna har viktminskning som mål och innehåller komponenter riktade mot fysisk aktivitet och kosthållning. Komponenter som ingår i behandlingen är bl a analys av ätbeteende och inlärning av tekniker. En viktigt del är att släppa de metoder som finns för snabb viktnedgång och att istället hantera vikten på ett sätt som kan leda till långsiktighet och viktstabilitet. Behandlingen resulterar ofta initialt i viktnedgång, men tyvärr visar studier på senare viktuppgång, ofta till ursprungsvikten. Vidmakthållande av viktnedgång kan ses ur ett psykologiskt perspektiv och som en komplex process beroende av en genomgripande förändring i individens liv, snarare än beroende av enstaka beteendeförändringar. I dagsläget är det svårt att avgöra vilka bakomliggande psykologiska mekanismer som påverkar vidmakthållande. Några av de mekanismer som omnämns i litteraturen är betydelsen av kroppsmissnöje, målvikt, förväntande effekter på viktnedgången, samt ätande triggat av negativa upplevelser och känslor.

Målet med beteendeterapin har i huvudsak varit viktminskning och vikt i kilo. Idag diskuteras ett vidgat fokus, då man menar att behandlingen även bör riktas mot psykologiskt välmående och acceptans för kroppen. Tanken är att när vikten inte längre ses som ett hinder och kampen mot vågen släpps, så får individen större kontroll över sitt liv, vilket kan främja hälsosamma beteenden. Tänk dig en överviktig person som inte tränar pga negativa tankar kring sin kropp. Detta skapar onda cirklar av tankar, känslor och undvikande.

Psykologer inom området har börjat utveckla metoder som skapar en dialektik mellan i hälsosamma beteenden och ökad självacceptans. Detta kan eventuellt leda till bättre förutsättningar för individen.

En del personer med fetma väljer att genomgå kirurgiskt ingrepp, te x gastric by pass. Idag är magsäcksoperation med viktminskningssyfte den enda metod som har stöd på längre sikt. Dock finns det individer som av olika anledningar har svårt att gå ned eller sakta börjar gå upp i vikt efter operationen. Även de personer som går ner i vikt och vidmakthåller den kan uppleva nya former av kroppsmissnöje som blir hindrande i livet, exempelvis negativa tankar kring lös hud. Det kan också vara så att de förväntningar som finns på att livet ska förändras, när man har gått ned i vikt inte, inte infrias. Psykologiskt stöd efter operationen kan därför eventuellt vara viktigt.